Det är hon med det röda håret som är så stark som man kan bli
hon vars ögon lyser klarare än de horisontella röda band på hennes armar
hon skrattar som om världens tyngd inte alls låg på hennes axlar
men jag hoppas att hon inte känner som om den gör det
för alla gånger hon fått mig att bli det mesta
ska jag hålla upp världen åt henne
för att ta bort den tryckande tyngden, om ens för en sekund
för hon är för ung för att känna allt hon känt
och för vacker för att vikas under det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar