hon var så säker på sig själv, i en värld så osäker som den kan bli
och bara var hon hel när de var tillsammans
sedan det kom till en tid då deras band skulle sträckas
vridas och vändas, men aldrig brytas
tre blev två, blev en.
i natten visste hon vart hon skulle, då denna osäkra värld aldrig var för henne
som en mal lättade de två för att vara två
och när deras tusentals vingar från malarna som slog över sjön ljöd
blev en kvar, och en blev tre på nytt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar